Please press forward.
Fredag, lördag, söndag - tre dagar spenderade. Förbrukade. Kommer aldrig igen.
Vilken tur att de var fyllda med så mycket spännande saker! Lejonjakt i Stockholms tunnelbanesystem, freestyleklättring på stadshusets fasad, baptistbad i Strömmen osv osv... Eller inte. Men de DÖG!
Fredag. Jag och Maria flydde skrivkrampsångesten och tog pendeln in till Centralen. Vi blåste in på Coffeehouse by George, sökandes en sockerrusch, men chokladmuffinsen la bara armarna i kors i magen. Vi knallade lite besvikna vidare till Söder för som utbölingar i kungliga hufvudstaden minns vi minsann fortfarande hur man använder apostlahästarna. Sådetså. Med regnmolnen i hotfull samling ovanför oss såg vi det som bäst att söka skydd. Vi knölade in oss vid ett bord på indiska restaurangen Shanti och avnjöt en trevlig middag. Lång väntan på notan följde och när den väl kom var den felskriven. Jag skulle dela priset på två nanbröd, mitt nerklottrade svar fick servitören att konstatera: Dålig på matte. Jag svarade att jo, jag är dålig på matte. Kortdosan ville inte ta emot mina pengar, inte första gången, inte andra gången. Servitören sa inget, men han sneglade bort mot kön vid dörren som ville ha vårt bord. Den var lång. Maria fick betala istället, och för henne gick det bättre. Jag fick skämmas lite över mitt ouppfostrade kort som var lika medgörligt som en ilsken 4-åring på tjack. Men jag var åtminstone jävligt snygg. Sånt kompenserar för småstrul i de flesta kulturer världen över. Vill jag inbilla mig.
Lördag. Vaknade av att herr Måste stod lutad över mig. Du MÅSTE skriva din veckotext idag, krävde han. Jag gjorde så. Skrevskrevskrev tills min hjärna blev mos. Några korta pauser tog jag, vilka jag ägnade åt rökning och Traderasurfning. Framåt kvällen slog jag mig ner i lilla skabbköket och drack te med Maria. Vi hade poesiläsning för varandra. Det var trevligt, men vi bestämde oss enat för att göra mer av nästa helg. Jag blev iaf färdig med veckotexten. Den handlar om en pojke som trampar på en mina. Hans hjärna blir följdaktligen av samma konsistens som författarens; mos.
Söndag. Sov ut. Gick till Jakan centrum och hängde med Maria. Gick hem. Vi drack te. Vi gick promenad. Såg två katter. Gick hem. Åt mat. Spelade TP. Astråkigt (fast ganska roligt just därför). Max kom hem. Vi drack te. OCH SEN...
...dvs nu, skriver jag blogg. Jag har så jävla mycket jag måste göra liksom! (Det är faktiskt nästan så alldeles hemskt att jag saknar herr Måstes närvaro. Han får ju åtminstone tiden att gå!) Sova kanske..? Det är ju, som de påstår, en dag imorgon också. Så får det bli.
adios.
Vilken tur att de var fyllda med så mycket spännande saker! Lejonjakt i Stockholms tunnelbanesystem, freestyleklättring på stadshusets fasad, baptistbad i Strömmen osv osv... Eller inte. Men de DÖG!
Fredag. Jag och Maria flydde skrivkrampsångesten och tog pendeln in till Centralen. Vi blåste in på Coffeehouse by George, sökandes en sockerrusch, men chokladmuffinsen la bara armarna i kors i magen. Vi knallade lite besvikna vidare till Söder för som utbölingar i kungliga hufvudstaden minns vi minsann fortfarande hur man använder apostlahästarna. Sådetså. Med regnmolnen i hotfull samling ovanför oss såg vi det som bäst att söka skydd. Vi knölade in oss vid ett bord på indiska restaurangen Shanti och avnjöt en trevlig middag. Lång väntan på notan följde och när den väl kom var den felskriven. Jag skulle dela priset på två nanbröd, mitt nerklottrade svar fick servitören att konstatera: Dålig på matte. Jag svarade att jo, jag är dålig på matte. Kortdosan ville inte ta emot mina pengar, inte första gången, inte andra gången. Servitören sa inget, men han sneglade bort mot kön vid dörren som ville ha vårt bord. Den var lång. Maria fick betala istället, och för henne gick det bättre. Jag fick skämmas lite över mitt ouppfostrade kort som var lika medgörligt som en ilsken 4-åring på tjack. Men jag var åtminstone jävligt snygg. Sånt kompenserar för småstrul i de flesta kulturer världen över. Vill jag inbilla mig.
Lördag. Vaknade av att herr Måste stod lutad över mig. Du MÅSTE skriva din veckotext idag, krävde han. Jag gjorde så. Skrevskrevskrev tills min hjärna blev mos. Några korta pauser tog jag, vilka jag ägnade åt rökning och Traderasurfning. Framåt kvällen slog jag mig ner i lilla skabbköket och drack te med Maria. Vi hade poesiläsning för varandra. Det var trevligt, men vi bestämde oss enat för att göra mer av nästa helg. Jag blev iaf färdig med veckotexten. Den handlar om en pojke som trampar på en mina. Hans hjärna blir följdaktligen av samma konsistens som författarens; mos.
Söndag. Sov ut. Gick till Jakan centrum och hängde med Maria. Gick hem. Vi drack te. Vi gick promenad. Såg två katter. Gick hem. Åt mat. Spelade TP. Astråkigt (fast ganska roligt just därför). Max kom hem. Vi drack te. OCH SEN...
...dvs nu, skriver jag blogg. Jag har så jävla mycket jag måste göra liksom! (Det är faktiskt nästan så alldeles hemskt att jag saknar herr Måstes närvaro. Han får ju åtminstone tiden att gå!) Sova kanske..? Det är ju, som de påstår, en dag imorgon också. Så får det bli.
adios.
Kommentarer
Postat av: Emme
You bet your ass att jag tänker tvinga dig att spela TP när jag kommer och hälsar på. Det finns inget bättre än att få en ursäkt för att leka besserwisser... -börjar dregla okontrollerat-
Även om det inte alltid går bra för det sakens skull; mitt ego fick sig en knäck när jag spelade mot kära systers sambo. Tur att jag är en så god och behagfull förlorare som vet att uppskatta det ädla spelet ändå. :P
Trackback
