Men för faen.
Det var så pinsamt. Så extremt pinsamt.
Vid varje delmätning vacklade partierna någon tiondels procentenhet upp eller ner, men resultatet blev i stort sett det samma i slutändan. Jag ville bara blunda, men det gick inte. Det var som om någon sadistisk liten hjärnnerv strejkade och la armarna i kors. "Nej du, här ska inte blundas, jag vägrar! Tvivla får du göra, men glo ska du tills det ofattbara har gått in i din hjärna och blivit ett faktum."
Kanske var det snarare en medmänsklighetens hjärnnerv. Kanske var det en samvetets hjärnnerv. Rättspatosets hjärnnerv. För i en tid som denna så ska man inte - ABSOLUT INTE - blunda. Minst av allt.
Alliansen vann. Jag var inte särskilt förvånad. Faktiskt. Jag hade nästan räknat med det nederlaget, även om jag hade hoppats på annat. Däremot hade jag inte trott att SD skulle komma in i riksdagen. Jag trodde bättre om mina landsmän. Jag gjorde faktiskt det. Men när valet var över och bara reströsterna var kvar att räknas hade min verklighet ruckats. Blivit förbannat skev och sned och vind. Jag kände mig illamående som i Lustiga huset, ett ställe jag faktiskt aldrig funnit särskilt lustigt.
Pinsamt. Pinsamt var ordet som gick på repeat i hjärnan. Finns det så många som inte kan stå emot rädslan i detta land? Finns det så många som hellre exkluderar än inkluderar? Hellre skjuter bort sin nästa än tar henne till sig? Okunskap, blev min förklaring. Hade man förstått värdet av en annan människas liv hade man inte dragit gränser mellan etniska grupper, sexuella läggningar, könstillhörighet osv.. Om folk bara hade orkat tänka lite längre!
Jag blev så upprörd över en konversation på Facebook. Facebook kanske inte är världens mest seriösa forum men dumheter kan man väl uppröras över var de än dyker upp. Ser inget fel i det och just det här fallet var så dumt att jag inte kunde låta bli att reagera. Här följer den sammanfattade konversationen mellan två tjejer i 23-års åldern:
"Oj, SD kom in... oväntat... vad ska hända nu... vet inte så mycket om dom... deras invandringspolitik verkar ju ha nån poäng ändå... har iofs inte läst valprogrammet...men man kanske borde ge dom en chans liksom."
NEJ. NEJ NEJ NEJ.
Gå hem och gör era läxor flickor. Sveriges framtid hänger på det. Man kan bara liksom inte kanske ge ett parti som SD typ en chans.
Jag är inte argast på de rasister som röstade på SD. De är idioter ja, men det är just därför de röstade på ett idiotparti.
Det finns ändå logik i det.
Däremot är jag förbannad på alla som röstade på SD men inte var medvetna om vad de gjorde. Vare sig det handlade om:
a) okunnighet. typ hej jag heter Kurt har inte läst nåt valprogram för det är tråkigt och långt och jag förstår ändå inte men jag har ju alltid gillat Sverige och blåsippor så va fan lite kul med förändring också tycker inte alla det?
b) naivitet. typ hej jag heter Gerda och tycker att den där Jimmie verkar vara en så rar och trevlig ung man, han värnar ju om så mycket. Tänk bara vad han vill göra för alla de där stackars invandrarna som trängs i förorten, ge dom extra mycket uppmärksamhet, lära dom äta falukorv och prata svenska utan brytning, dra in bidragen så de lär sig stå på egna ben. Och dom som inte klarar av det får åka hem igen, men det är väl snällt, de saknar ju säkert ändå värmen och att svinga sig fram i djungeln.
c)bitterhet. typ hej jag heter Mickis och tycker det är fel att Sverige tar emot flyktingar och invandrare i en snabbare takt än vad vi ansvarsfullt hinner integrera dem i samhället. Det funkar inte längre men det håller alla politiker tyst om men jag VET och SD också där finns åtminstone någon som håller med mig även om de går till överdrift ibland. Lättare att få resultat genom dom än genom att försöka väcka de blockbjörnar som sover, de sover ju så förbannat djupt o vill ju inte ens vakna.
När jag skrek mig hes på Plattan under måndagens demonstration var jag inte där för att motsätta mig valresultatet. Demokrati är demokrati - det aktuella resultatet var och är något jag tvingas acceptera hur bittert det än må smaka. Men däremot demonstrerade jag mot de bakomliggande orsakerna till att SD har skördat såna framgångar. Orsakerna som lyfte dem ända in i riksdagen men som aldrig skulle tåla en närmare granskning och fortsätta te sig rimliga.
De innebär sjutusenmilakliv bakåt i utvecklingen.
Aldrig att någon någonsin skulle kunna inbilla mig något annat!
Jag stod alltså där på Plattan i måndags och skanderade med tusentals andra tills Kulturhuset skälvde i grundvalarna. Hela tiden var min tanke; Vakna era slumrande knytt. Öppna ögonen för fan, öppna dom! Det finns ett alternativ och här är vi!
Vi är ett folk Mänskligheten!
Vi är ett land Världen!
Vår ledstjärna är Solidariteten!
Låt ingen jävel övertyga er om motsatsen. Allra minst Jimmie Åkesson och hans brölande fotbollskör.
Vi är alla värda så sjukt mycket mer.
Vid varje delmätning vacklade partierna någon tiondels procentenhet upp eller ner, men resultatet blev i stort sett det samma i slutändan. Jag ville bara blunda, men det gick inte. Det var som om någon sadistisk liten hjärnnerv strejkade och la armarna i kors. "Nej du, här ska inte blundas, jag vägrar! Tvivla får du göra, men glo ska du tills det ofattbara har gått in i din hjärna och blivit ett faktum."
Kanske var det snarare en medmänsklighetens hjärnnerv. Kanske var det en samvetets hjärnnerv. Rättspatosets hjärnnerv. För i en tid som denna så ska man inte - ABSOLUT INTE - blunda. Minst av allt.
Alliansen vann. Jag var inte särskilt förvånad. Faktiskt. Jag hade nästan räknat med det nederlaget, även om jag hade hoppats på annat. Däremot hade jag inte trott att SD skulle komma in i riksdagen. Jag trodde bättre om mina landsmän. Jag gjorde faktiskt det. Men när valet var över och bara reströsterna var kvar att räknas hade min verklighet ruckats. Blivit förbannat skev och sned och vind. Jag kände mig illamående som i Lustiga huset, ett ställe jag faktiskt aldrig funnit särskilt lustigt.
Pinsamt. Pinsamt var ordet som gick på repeat i hjärnan. Finns det så många som inte kan stå emot rädslan i detta land? Finns det så många som hellre exkluderar än inkluderar? Hellre skjuter bort sin nästa än tar henne till sig? Okunskap, blev min förklaring. Hade man förstått värdet av en annan människas liv hade man inte dragit gränser mellan etniska grupper, sexuella läggningar, könstillhörighet osv.. Om folk bara hade orkat tänka lite längre!
Jag blev så upprörd över en konversation på Facebook. Facebook kanske inte är världens mest seriösa forum men dumheter kan man väl uppröras över var de än dyker upp. Ser inget fel i det och just det här fallet var så dumt att jag inte kunde låta bli att reagera. Här följer den sammanfattade konversationen mellan två tjejer i 23-års åldern:
"Oj, SD kom in... oväntat... vad ska hända nu... vet inte så mycket om dom... deras invandringspolitik verkar ju ha nån poäng ändå... har iofs inte läst valprogrammet...men man kanske borde ge dom en chans liksom."
NEJ. NEJ NEJ NEJ.
Gå hem och gör era läxor flickor. Sveriges framtid hänger på det. Man kan bara liksom inte kanske ge ett parti som SD typ en chans.
Jag är inte argast på de rasister som röstade på SD. De är idioter ja, men det är just därför de röstade på ett idiotparti.
Det finns ändå logik i det.
Däremot är jag förbannad på alla som röstade på SD men inte var medvetna om vad de gjorde. Vare sig det handlade om:
a) okunnighet. typ hej jag heter Kurt har inte läst nåt valprogram för det är tråkigt och långt och jag förstår ändå inte men jag har ju alltid gillat Sverige och blåsippor så va fan lite kul med förändring också tycker inte alla det?
b) naivitet. typ hej jag heter Gerda och tycker att den där Jimmie verkar vara en så rar och trevlig ung man, han värnar ju om så mycket. Tänk bara vad han vill göra för alla de där stackars invandrarna som trängs i förorten, ge dom extra mycket uppmärksamhet, lära dom äta falukorv och prata svenska utan brytning, dra in bidragen så de lär sig stå på egna ben. Och dom som inte klarar av det får åka hem igen, men det är väl snällt, de saknar ju säkert ändå värmen och att svinga sig fram i djungeln.
c)bitterhet. typ hej jag heter Mickis och tycker det är fel att Sverige tar emot flyktingar och invandrare i en snabbare takt än vad vi ansvarsfullt hinner integrera dem i samhället. Det funkar inte längre men det håller alla politiker tyst om men jag VET och SD också där finns åtminstone någon som håller med mig även om de går till överdrift ibland. Lättare att få resultat genom dom än genom att försöka väcka de blockbjörnar som sover, de sover ju så förbannat djupt o vill ju inte ens vakna.
När jag skrek mig hes på Plattan under måndagens demonstration var jag inte där för att motsätta mig valresultatet. Demokrati är demokrati - det aktuella resultatet var och är något jag tvingas acceptera hur bittert det än må smaka. Men däremot demonstrerade jag mot de bakomliggande orsakerna till att SD har skördat såna framgångar. Orsakerna som lyfte dem ända in i riksdagen men som aldrig skulle tåla en närmare granskning och fortsätta te sig rimliga.
De innebär sjutusenmilakliv bakåt i utvecklingen.
Aldrig att någon någonsin skulle kunna inbilla mig något annat!
Jag stod alltså där på Plattan i måndags och skanderade med tusentals andra tills Kulturhuset skälvde i grundvalarna. Hela tiden var min tanke; Vakna era slumrande knytt. Öppna ögonen för fan, öppna dom! Det finns ett alternativ och här är vi!
Vi är ett folk Mänskligheten!
Vi är ett land Världen!
Vår ledstjärna är Solidariteten!
Låt ingen jävel övertyga er om motsatsen. Allra minst Jimmie Åkesson och hans brölande fotbollskör.
Vi är alla värda så sjukt mycket mer.
Kommentarer
Trackback
